sistersoldier

Once upon a time..
Jag satt och tänkte idag på bussen, hur allt det här med maten började.
Och jag menar, det var som en tickande bomb. Jag har alltid
blivit kallad ful och tjock av familj och vänner, tillslut
blir det som det blir.

Jag tror det var i 9an som jag började
hetsäta och spy. Levde med bulimin i 3 år innan jag berättade för
mamma som direkt skickade ner mig till Ätstörningsenheten
i Varberg. Samtidigt fick jag också psykolog och även sjukgymnast.
Då gick jag i 2an på gymnasiet. Jag blev egentligen bara
sämre av allt det där, men sa till mamma att jag var "frisk", för hade jag sagt
at jag inte var det hade hon aldrig låtit mig åka till USA.

I USA klarade jag mig augusti till november utan att
fokusera så mycket på mat. Jag tror att det var bra för mig
att vara borta från mamma, min källa till ångest.
Jag mådde bättre och fokuserade inte på maten. Men i december
började det igen. Jag började hetsäta och spy. I februari åt jag
kanske en frukt om dagen, och tränade 5-7 timmar om dagen.
Jag föll ihop i skolan.
Jag klarade mig sedan rätt så bra, åt men började Atkins Diet.
När mitt ex begick självmord i mars sprack allt. Jag åt ingenting alls förutom
vatten på drygt två veckor. Pojken var den som fick mig att
äta igen, åt ca 200kcal om dagen mars - juni.

Sen kom jag hem. Gått ner 12 kg på knappt 2 månader.
Men jag äter, och det är ett jättestort framsteg! Jag äter var 4e timma,
och jag vet att det är små portioner och inte tillräckligt, men det är ett jättestort
steg för mig. Clap your hands say yeah.

Därför tycker jag det är jobbigt att alla tjatar på mig, jag gör så gott jag kan.
Doktorn har gett mig hemläxa att gå upp 2 kg tills nästa fredag.
Aint gonna happen, sorry.
Har till och med gått ner lite, får dricka massa vatten innan jag går dit.
Så det är dubbelmoral i huvudet på mig nu.
+ Jag har gått ner det är bra! Bara lite till så är det bra.. då kommer jag vara nöjd med mig själv.
- Doktorn säger att jag måste upp, att min kropp tar skada. Jag har ingen mens, jag är alltid
dödstrött.. Kanske måste jag gå upp för hälsans skull?
VAD GÖR MAN?