Jag förstår inte
I fredags kom först min danslärare fram till mig och frågade hur det var med mig.
Om jag äter. För att jag ser så skör ut.. ?
Sen på utvecklingssamtal frågade min mentor hur jag mådde,
för hon hade kommit ihåg mig som "lite mera mullig" (lite MERA, då låter
det ju som att jag är mullig nu med) innan. men jag log och ljög och sa
att allt är bra. Varför skulle jag vilja att hon ska gå och oroa sig för mig? Hon
har säkert fullt upp med egna problem.
Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, min syster har varit hemma och ockuperat datorn haha.
Jag ställde mig på vågen i fredags. Herre min skapare. Sov ingenting
den natten, såg bara siffrona. Grät. SMSade med pojkvän. Hans ord
gjorde mig så ledsen
"Baby i though you were going to stay strong for me. And for yourself. For us. I love you
and i dont want you to keep hurting yourself anymore".
Vid 5 gav jag upp och drog ut och sprang i en timma. Rekord!
Jag kände mig så skyldig på något sätt. Iallafall, pga min ENORMA viktuppgång
har jag inte ätit sen i fredags. Okej en champijon idag för att mamma såg på.
Soppan hällde jag ut i handfatet, brödet och laxen la jag i påse och slängde på stan.
Ska endast äta när mamma tittar på fram tills min födelsedag. Då har jag säkert
blivit smal igen. Sen ska jag börja äta lite mer igen, och TRÄNA, så jag bygger upp muskler.
Jag vet att det låter som en störd plan, men jag måste få bli smal innan jag bygger upp mig, så
det blir på rätt sätt. Eller något.
Tillbaka till behandling på tisdag. Samtal. Får ljuga och säga att allt går bra, bara denna veckan.
Bara denna gången.
Nu ska jag dricka te och vitaminer och sooooova.
Svar: Åh, tack så mycket!
Jag vet inte. Haft mycket i skolan och då blir det lätt att jag inte äter liksom. Prioriterar skolan före maten och då blir det inte bra alls.
Men lilla vän :(
fan tjejen jag ska gå upp till 58 kg, det du ;)
Det är betydligt mer än vad du ska gå upp i vikt och du väger väl jätte lite nu?
Hoppas du orkar vara stark!
KRAM
H
Ja du är väldigt smal, även om du inte kan se det. problemet är att man aldrig ser det själv tyvärr :(
Problematiken ligger juh inte att både du och jag känner oss tjocka och villa gömma oss i våra kläder, men om man går upp i vikt så fungerar hjärnan mer normalt och då kommer man kunna se sig själv på ett bra sätt.
Vad vägde du för 3 år sen?
om det var en frisk vikt, så har du alla möjligheter i världen att kunna komma tillbaka dit och må bra.
jag har alltid hatat min vikt, sen jag blev normalviktig, därför har jag svårt att tro att jag kommer bli frisk. men jag tänker ge det en chans..
KRAM
H
