att inte dra jämnt och att dra härifrån

att inte dra jämnt
ja, alltså. jag och läkaren drar fan inte jämnt. jag skulle få tabletter mot ångest och för att sova - harmlösa Theralen kom jag överens om med en behandlare. men när vi går in till läkaren vill hon sätta mig på antidepressiva? det är väl för sjuttsingen en HELT annan sak? jag har sagt att jag inte vill ta antidepp igen, jag har ingen bra erfarenhet av det och dessutom är jag inte deprimerad.
"vad är du rädd för? biverkingarna?"
"ja, bland annat."
"ja, men då får du väl fortsätta att ha det som du har det då!" 
eh. jaha. okej. 
fick min vilja igenom till slut, men blev faktiskt riktigt ledsen på henne. hoppas att det går bättre i framtiden, vet att andra tjejer är nöjda med henne men vet också de som tycker som mig, att hon är lite av en kärring. man får väl helt enkelt bilda sig en egen uppfattning haha! 
 
att dra härifrån
idag slutade en av mina favvosar på behandlingen. kommer bli tomt utan den glädjespridaren! ta hand om dig och lycka till, du klarar så mycket mer än du tror. the best is yet to come. 

mellan dröm och verklighet

 
Tänkte berätta lite kort om en dröm jag hade när jag somnade på behandlingen i förrgår. 
Det var jättekonstigt. Jag var drömde att jag låg precis där jag låg, och att alla satt där dom satt i verkligheten osv. Sedan drömde jag att vi satte upp en tavla där det stod alls vikt. Vad bra, tänkte jag. Sedan satte vi även upp en tavla där det stod exakta kalorier i alla måltider i äter där. Ännu bättre, tänkte jag. Sedan hade det luktat konstigt i lokalen hela dagen, så drömde att den här lukten satt kvar och att vår läkare kom ner till dagrummet och gick runt och luktade på alla, en efter en. Och alla blev arga: "vad fan luktar du på mig för? jag luktar inte illa!" Sen stack en behandlare in huvudet i dagrummet och sa "nu är det lunch" och jag sätter mig upp och undrar vart läkaren tog vägen. Och tavlorna? Dom hängde ju där nyss. Var rätt förvirrad ett tag om jag får säga det själv. Lustigt sånt där.

Svar på fråga

 Fick lite mer frågor efter inlägget om hur det går till på Capio som jag tänkte att jag skulle svara på här. 
Såg att det var några veckor sen jag fick frågorna, så hoppas att du som skrev hittar tillbaka hit trots mitt lilla uppehåll! Och om det är någon mer som undrar, alltså bara fråga på. Jag försöker svara på allt jag kan utan att avslöja för mycket med tanke på sekretess och sånt, men det känns så viktigt på något sätt att uppmuntra andra som är i behandlingstankar att ta steget! Så fråga!
 
Först - vad kul att du ska börja på Capio i Malmö! Välkommen! Vi är ett härligt gäng om jag får säga det själv, idag höll vi på att dö av skratt under en diskussion - så allla dagarna är inte inrutade och tråkiga, vi hittar humor i det mesta och det känns jätteviktigt. 
 
Capio har plats för ca 16 patienter på en gång, och just nu tror jag att vi ligger där någonstans. Det är två som slutar denna veckan och så kommer det ju nya på insluss hela tiden, så det brukar vara en "jämn ström" om man säger, och ungefär samma antal hela tiden. 
 
Just nu är det bara tjejer men vet att de har killar ibland också. 
 
Upplägget är så att alla äter samma sak. De som är underviktiga är ordinerade juice och mjölk och i vissa fall näringsdryck - eftersom jag inte är underviktig själv så vet jag inte riktigt hur det bestäms kring det. Sedan planerar man veckan i grupp - vi är indelade i Grupp 1 och Grupp 2 när vi har vecko/helgplanering och vecko/helgutvärdering på måndag, onsdag och fredagar.
Så på måndagar  bestämmer man vilket mål man ska ha för veckan, t ex "Äta regelbundet" och sedan en strategi för att hålla det, t ex "Sätt matalarm på telefonen", och sedan även vad man ska göra för sitt välbefinnande, t ex "Gå på promenad", "Träffa vänner" eller "Vila". 
När det gäller matschema här då så utgår behandlingen ifrån att maten ska vara regelbunden och fullvärdig, ett uttryck vi har ganska kul eftersom det upprepas konstant, men väldigt viktigt. Så då ska man alltså själv (eller med stöd av behandlare/grupp om det behövs) planera sin middag som ska ätas ca kl 18 varje dag, samt mellis kl 21.00 varje dag. Man får papper på vad dessa måltider ungefär ska bestå av. Sedan är våra behandlare väldigt bra, de är inte stenhårda utan förstår att i början kanske det viktigaste är att få in rutinen att äta regelbundet, och då kan man fortfarande hålla sig till sin "säkra" mat. Personligen tycker jag det är bra att vi får välja själva vad vi ska äta två mål om dagen, för då måste man faktiskt utmana sig själv hemma, som man måste göra vid varje måltid efter behandlingen. Så jag ser det som bra övning och det behöver inte vara perfekt och ingen blir arg om det inte alltid går så länge de ser att du försöker och att du utvecklas för varje vecka.
 
Så sammanfattningsvis om måltider så äter vi alltså frukost, lunch o mellis tillsammans och alla äter samma förutom om man har tillägg av juice/mjölk/ND, och middag och kvällsmellis planerar man själv. 
 
 
 Hoppas jag var någorlunda tydlig! Skriver detta mitt i natten haha, "någon" som inte har gjort sin hemläxa och gått och lagt sig i tid, hehe... Tveka inte att fråga mer om du undrar eller om något vad oklart!
 
Hoppas du börjar hos oss! Vid upprepade tillfällen har jag hört det sägas att Capio är det bästa stället (av flera) många har hamnat på, och jag kan bara instämma. 

And I'm back

 
Hej igen alla. 
Det var någon vecka sedan jag skrev nu, av den enkla anledningen att jag inte har haft kraft. 
Förra veckan blev förjävlig med två återfall och en hel helg som spenderades i sängen, tror jag lyfte på ändan max 3 gånger. Men har tagit nya tag denna veckan och det är bara att kämpa vidare. 
 
Fick reslutatet av en screening vi gör på behandlingen, den kändes ju inte lite deprimerande. 
Den visade vart normalbefolkningen ligger i olika kategorier så som självkärlek, självhat, spontanitet, ta hand om sig själv, osv osv. Den visade även var en "genomsnittlig" patient med bulimi ligger på den skalan. 
Jag kan säga såhär, att så många gånger man har tänkt att "ska jag verkligen vara här, jag tar upp någon annans plats, jag är inte tillräckligt sjuk" så fick jag en annan bild nu. Min behandlare sa att det var väldigt bra underlag för henne, eftersom jag oftast är väldigt glad och frammåt så är det inte så lätt att se det jag bär inom mig. Men hade högsta värdet på nästan allt åt det negativa hållet, så hon sa att jag definitivt skulle befinna mig på behandlingen och inte tvivla på det. Och konstigt nog kändes det skönt.

RSS 2.0